To The Evening Star

To the Evening Star

(1)

Thou fair-hair´d angel of the evening,

now, whilst the sun rests on the mountains, light

thy bright torch of love; thy radiant crown

put on, and smile upon our evening bed!

(2)

Smile on our loves, and while thou drawest the

blue curtains of the sky, scatter thy silver dew

on every flower that shuts its sweet eyes

(3)

in timely sleep. Let thy west wind sleep on

the lake; speak silence with thy glimmering eyes,

(4)

and wash the dusk wiht silver. Soon, full soon,

dost thou withdraw; then the wolf rages wide,

and the lion glares thro´ the dun forest:

the flecces of our flocks are cover´d with

thy sacred dew: protect them with thine influence.

William Blake

Det är ett underbart poem. Översätter man så försvinner tyvärr mycket av innebörden. Jag lägger in översättningen som fanns med till dikten.

Till Aftonstjärnan

(1)
Du aftonens ljushåriga ängel! Tänd nu, medan solen vilar på bergen, din klara kärlecksfackla; sätt på dig din strålande krona och le hult mot vårt aftonläger!

(2)
Se vänligt på vår kärlek och strö, medan du drar för himlens blå draperier, din silverdagg över varje blomma som sluter sina ljuva ögon till sömn i rättan tid.

(3)
Låt din västanvind sova på sjön; tala tystnad med dina glimmande ögon och tvätta skymningen med silver.

(4)
Snart, helt snart, drar du dig tillbaka; då stryker vargen kring i raseri, och lejonet blickar vilt genom den mörka skogen. Våra flockars ull är täckt av din heliga dagg. Skydda dem genom ditt inflytande.


Känner ni skillnaden i texten och hela sammanhanget? Innebörden och rytmen försvinner, harmonin infinner sig inte på samma sätt i den svenska texten. Föredrar helt klart orginaltexten.

Önskar DIG en skön torsdag


/Loka

Inte döma boken efter dess pärm

Det här är våran kyrka, inte stadskyrkan utan bya kyrkan. Ser det ut som en kyrka? Nej absolut inte. Den är kall och i mitt tycke ful. Klocktornet är som en kubistisk staty. MEN, jo det finns helt klart ett men med i bilden. Interiören är underbar, inne i kyrkan får man trygghet och harmoni, insidan ser ut som en kyrka ska. Jag älskar att besöka kyrkor, betrakta och känna, alla är olika, som människor är. Jag saknar att inte kunna gå in när andan faller på, kyrkan är inte längre öppen för allmänheten som den var under min barndom, då kunde man gå in när man ville och behövde. Risk för vandalisering har gjort att denna plats stängs för allmänheten - så trist.

Jag vill kunna gå in i en kyrka när lusten tränger på, när kraften sinar och harmonin är ur balans, till dess att kyrkan åter igen kan hållas öppen får kyrkogården duga, där är också friden och styrkan. Men säger DU, kyrkan är ju öppen på Gudstjänsterna. Visst är den min vän, DU har alldeles rätt. Problemet är dock att jag går inte i kyrkan. Varför inte det?? För många år sedan..det lät högtidligt, jag börjar om. Det är många år sedan sist jag var på en Gudstjänst och det är något som jag stundvis kan sakna oerhört mycket, men man behöver inte vara i en kyrka för att tro eller be till Gud. Varför har det blivit så? Kanske har det att göra med endel personer i kyrkan vars oförstånd och idiotiska kommentarer helt enkelt fått mig att lämna denna trygga plats. Kanske det varit deras bemötande inför en livsavgörande situation?

Alla kyrkor är olika.

Alla medlemmar är olika.

Kanske en dag jag kan sitta i en kyrka och lyssna på en Gudstjänst igen och känna den där tryggheten och glädjen som första gången.

Sköt om DIG ♥

Förbannelse

Media har gått ut med att det ska ligga en förbannelse över Batman -filmerna sedan flera har drabbats av olycka och död. olycka och död  <---- (artikel)
En annan film som omtalats mycket i detta ämne är ju rysaren "Huset som Gud glömde", har inte själv sett filmen men där drabbades många av skador och dödsfall under inspelningen.
Kan man verkligen skylla detta på en film? Att en våldsfilm kan orsaka psykist turbulens för någon som redan är instabil är högst troligt, att se hur huvudpersonerna skjuter på varandra och hjälten/hjältinnan alltid klarar sig med mindre blessyrer - visst det håller jag för sant. Att unga personer ser hur en karaktär sparkar någon som strax därpå reser sig upp, naturligtvis tror de att man kan göra likadant i verkligheten. Man avtrubbas onekligen av våldsfilmer. Men att därifrån gå till att säga att det ligger en förbannelse över en film - är det rimligt? Finns det någon logik i detta och varför?

Här finns en länk till filmer som har haft problem med filminspelningar pga myter om förbannelser


Läs och bedöm själva om det ligger något i detta, det är en intressant läsning och teori som läggs fram.


/Loka