Ordspråket morgonstund har guld i mund är ett bra och sanningsenligt ordspråk. Jag har alltid varit en pigg och alert person som inte legat länge i sängen när jag vaknat. Hur mycket jag än försökt att somna om har det alltid misslyckats, det längsta jag sovit till är nog 10.00 och det är gånger som jag kan räkna på ena handens fingrar. Idag startade dock morgonen onödigt tidigt även för att vara mig. Vid 04.15 var R klarvaken och kunde inte somna om, den rann tårar nedför kinden och han var så ledsen att han inte kunde somna om, stackarn. Klockan blev 5 och han hade inte somnat, istället hade han fått ont i magen, jag klev upp och gjorde ett rån och sedan gjorde han ett nytt försök att somna men när klockan var 6 var det dags för toaletten och där satt han en lång stund, tillbaka i sängen trodde jag att han skulle somna men icke sa nicke så vi steg upp vid 7.30. Han har inte sovit men i alla fall vilat i sängen från 5 fram tilldess vi steg upp, det blir spännande att se hur dagen blir nu, tack och lov är han ju större nu.
Fördelen med sådana här tidiga morgnar är att man hinner mer, dagen blir lite längre.
Ni skulle förresten se mig idag, jag har ju fått jättefina tofflor av sönerna när jag fyllde år och imorse när jag skulle ta på mig dem så hittade jag bara en där jag lämnat dem. Så nu traskar jag runt i huset med en fot instucken i en skön toffel medan den andra bara har en socka "fniss". Begriper inte alls vart den tagit vägen. Ibland undrar jag om det inte finns småknytt i detta hus som busar med att gömma allehanda saker, det är inte bara toffeln som försvunnit utan en hel del andra grejor har "förlagts".
Eller så är den enklaste förklaringen att jag varit så otroligt disträ att jag inte minns vart jag tagit av mig toffeln. (det sistnämnda förekommer också med jämna mellanrum).
Jag önskar er alla en skön dag idag!
