Först av allt skulle vi till biblioteket för att låna nya böcker, jag och pojkarna. Vi åkte till stan, parkerade och traskade iväg med en tung tygpåse till bibliotekets ytterdörrar. Väl framme fick vi snopet vända för det var låst. Det är inte öppet söndagar bara lördagar. "Suck och stön" undertecknad hade läst att det skulle vara öppet mellan 12 - 15 eller hade det rört sig om något annat jag läst?? Historien förtäljer inte svaret där. Nå, gossarna blev besvikna och istället funderade vi ut vad som kunde muntra upp. Vad kunde överväga denna förlust? - Pitehavsbads klätterställning! Sönernas gemensamma röst vann. Vi satte oss i bilen och styrde kosan dit. Det är en jättefin klätterställning som nyligen renoverats. Det är bara att konstatera att det varit en av den "där" dagarna när saker går fel..
Vi hann vara där ett tag kanske en kvart när jag hörde R snyfta bakom en rutschkana, han satt nedhukad och grät med armarna om sitt ena knä, jag skyndade dit och såg att det blödde. Han kunde inte gå så jag fick bara honom på ryggen alltmedan han grät och klagade på smärta.
Vägen hem skedde förbi sjukhuset men jag valde att först åka hem för att se hur såret såg ut. Det var ett djupt hack riktigt under knäskålen. Efter baddning av såret först med vatten och sedan med desivon beslutade jag mig dock för att åka till akuten med honom eftersom knäskålen låg och "floppade" (kändes som om den hoppade) Planen var att E skulle stanna hemma med mormor och morfar men ingen av pojkarna ville det så vi åkte alla tre åter igen in till stan denna gång med slutmålet akuten.
Väl framme fick vi komma in på en gång men väntade i cirka 20 minuter, en jätte trevlig utländsk läkare tittade på knät, tryckte och vred lite lätt för att se om det fanns vatten i knäskålen vilket det inte gjorde och själva benet gick att röra på ett positivt sätt. Det verkade "bara" röra sig om ett vanligt homotom, (bristning) med tillhörande blåmärke som skulle komma imorgon. Läkaren sa att en sköterska skulle komma och ge honom ett bandage och sedan var det klart. Skönt tyckte vi alla. Läkarbesöket gick fort vi kom in vid 13.30 men kom inte hem förrän 15.00 eftersom vi fick vänta i nästan 40 minuter på omplåstringen! Jag hatar verkligen att vara på sjukhus, nu gällde det inget alltför allvarligt tack och lov och det var inte E denna gång utan R som behövde läkarvård, men ändå..fy sjutton för sjukhus!!
Våran utflykt fick ett abrupt slut som kunnat sluta värre, han hade tur som ramlade med knät på stenen. Hur olyckan gått till. Han hade lekt att han blivit skjuten och på lek "segnat" ned på marken och inte sett stenen. Nu är det slut med alla dessa krigslekar där man ska ramla ned.
