Sunda vätskor och temperament

Att den nutida litteraturen många gånger är förankrad i den antika episka formel skrivandet råder inga tvivel. Det är personifikation, besjälning, anaforismer, upprepningar etc. Men att man även kan härleda temperamentet så långt tillbaka är nytt, åtminstone för mig.
Empedokles, en grekisk filosof, ansåg att verkligheten var cyklisk och att den består av fyra element;
jord, luft, eld och vatten. Blandade dessa fick man olika tillstånd och produkten blev sekundära ämnen.
Det skulle vara en jämn balans mellan allting. En yttre obalans i form av dessa fyra elements blandning eller formation hade en motsvarighet i vårat eget inre (kroppsliga)

Har man för mycket av dessa element så fick man ett specifikt temperament.

Element                      Kroppen           Temperament
Elden                           Gul galla             Koleriker (brusar upp, ilsken)
Va                               Slem                  Flegmatiker (trög, seg - Kronblom)
Jorden                         Svart galla          Melankoliker(deprimerad)
Luften                          Blodet               Sangviniker(optimist,livlig)

Med detta facit i handen är det lättare att förstå ordspråket "Att vara vid sina sunda vätskor"

Kalla tider

Döm om min förvåning när blicken glider över termometern i det skumma ljuset i köket. Det är svårt att fokusera på siffrorna men tillslut får jag ordning på dem : - 20 grader! Från att ha varit bara några grader under 0 till minus 20 under natten..hej och hopp. Egentligen borde det inte förvåna, inte efter all snö som kommit och att månaderna januari och februari hör till de kallare perioderna så är det nog trots allt i sin ordning! Igår var jag och sönerna på promenad, något som idkas väldigt friskt nu för min rygg har beslutat sig för att krångla igen. Det har varit bra under en lång period tack vare att jag böjt mina knän och lyft med rak rygg som teurapeuten sagt åt mig men på något sätt så måste jag slarvat för nu gör det så ont, så ont. Det är ju så att man återupplever hur det var när magen var stor och man väntade pojkarna, denna anklika gång och lustiga knäböjningen..tur att man inte har någon påpasslig kamera i närheten "fniss" Promenader är bra och dessutom så gillar jag, inga större problem.

På promenaden igår så hittade vi massor av höga snövallar som bara "måste" bestigas, inte av mig nu då men av sönerna, de hade hur kul som helst.

Att kasta sig ned och rulla hör ju helt klart till snöklättring.

Den här bilden är tagit en bit från E4:an, man ser inte vägen för all snö, bakom passrade en buss, tog bilden för att se om den syntes men icke sa nicke, så hög är vallen!

Nog är det föståeligt varför de älskar snön, själv var man ju tokig i den och hade jag inte haft ont i ryggen skulle jag gjort dem sällskap.

Njut av dagen mina vänner ♥

Årets uppdrag

Jag undrar om undertecknad fått ett uppdrag av sönerna, ett uppdrag inför det kommande året? Mina ljuvliga, underbara söner vill nämligen att deras mor ska gifta sig med en man och skaffa dem syskon! Ett verkligen tufft uppdrag i sig. Att hitta en pålitlig man i dagens samhälle är inte lätt, speciellt inte när jag inte alls är ute på vare sig galej eller annat! Visst skulle det vara skönt att ha någon vid sin sida ibland det ska inte stickas under stolen men så tittar jag på mina söner och blir så nöjd med tillvaron. Var skulle jag hitta en partner? Området där vi bor på har inte så stort utbud att välja på, det är ingen chans att man skulle "snubbla" över någon på väg till postlådan, inte heller "stöta ihop" i trappan..nej då får det nog bli tack vare högre makters inblandning "ler"
Å andra sidan har jag inte gett upp om kärleken den är bara liksom satt på viloläge.

Kärlek är något fint och speciellt, det gäller att vara rädd om den. Det finns inget vackrare än att se äldre människor hålla handen när de är tillsammans, tänk de som varit gifta i 40 - 60 år. Hur mycket har inte passerat under dessa broar, både på gott och ont. Hur man kämpat för att hålla relationen vid liv. Många tårar, skratt, tandagnisslan och lycka. Visst finns det relationer bland dessa äldre som gått helt åt skogen, relationer där paren skulle mått bättre av att gå skilda vägar vilket inte var vanligt. Den äldre generationen hade fått höra att man "bet ihop" och fick det att fungera! Idag är det i mitt tycke alltför lätt att skilja sig. När den rosa skimrande lyckan lagt sig och vardagen träder in med allt vad den vill säga; upptäcks felen och bristerna ordentligt. Ska tilläggas att det naturligtvis finns situationer där man MÅSTE gå skilda vägar för att må bra eller där andra aspekter är livsavgörande, men generellt är det som om man ger upp istället för att kämpa sig igenom svårigheterna.

En man att gifta sig med alltså, det är något som ligger i tankarna hos mina söner. Att få syskon blir lite värre det, inte biologiska för det är helt omöjligt eftersom jag inte längre kan få barn..

Hur ska då brölloppet se ut? Är ju en riktig romantiker mitt i allt så önskan är väl att min far skulle föra mig till altaret den dagen, huru det nu blir möjligt. Stort eller litet? Mmm lagom med de närmsta och vänner. Hur brudklänningen ska se ut? DET har jag inte funderat ut. Här tog det stopp "skrattar" tillika gäller tårtan. Får återkomma till detta ämne.

För att återgå till vardagen så börjar sönerna skolan på tisdag, den tionde januari, vilket är annorlunda för det brukar alltid vara måndagen efter all ledighet, men inte denna gång. Ska bli skönt för dem att starta om igen för hur skönt det än varit med ledigheten så blir man less och för min del underlättar det studierna lite grand. Ha det nu så gott alla och sköt om ER ♥♥

Första inlägget

Detta är första inlägget på det nya året - 2012. Det låter onekligen som titeln på en Scienfiction film. På 1980 talet var det ju nåstan som om man trodde att man skulle använda flygande maskiner..är det så? Nej långt därifrån. Det är kul att minnas tillbaka och få sig ett gott skratt.

Ett nytt år är det. Nya möjligheter ligger framför oss, nya val, nya situationer, nya bekantskaper..Jag önskar ER alla en harmonisk framtid med lycka, skratt och lyckosamma val. Nyårsafton är den tiden då många "löften" sägs. Det är längesedan jag begagnat mig av detta, jo ett löfte har jag faktiskt hållit - att inte ge några löften! De är ofantligt svårt att hålla! Hur gärna man än vill hålla dessa så är det praktiskt taget omöjligt. Det närmsta jag kan närma sig är att "försöka" bättra saker och ting. Vilket av dessa löften ska jag bättra mig på då? Att inte gnälla lika mycket på mina söner.

Julen har varit riktigt bra, uppskattade julklappar från alla håll. Min avklarade födelsedag var även den lyckad. Däremot har vi en sak som inte är som det brukar vara - snö! Det finns inte lika mycket snö som det brukar, det är inte lika höga snövallar för sönerna att "husera" i, vilket i och för sig är bra med tanke på sikten. Men för deras skull är det trist för de har inte så mycket att gräva i, förra årets snögrotta är inte möjlig att upprepa pga snöbrist. Det var en period när man trodde att vi skulle få fira en grön jul.