Att den nutida litteraturen många gånger är förankrad i den antika episka formel skrivandet råder inga tvivel. Det är personifikation, besjälning, anaforismer, upprepningar etc. Men att man även kan härleda temperamentet så långt tillbaka är nytt, åtminstone för mig.
Empedokles, en grekisk filosof, ansåg att verkligheten var cyklisk och att den består av fyra element;
jord, luft, eld och vatten. Blandade dessa fick man olika tillstånd och produkten blev sekundära ämnen.
Det skulle vara en jämn balans mellan allting. En yttre obalans i form av dessa fyra elements blandning eller formation hade en motsvarighet i vårat eget inre (kroppsliga)
Har man för mycket av dessa element så fick man ett specifikt temperament.
Element Kroppen Temperament
Elden Gul galla Koleriker (brusar upp, ilsken)
Va Slem Flegmatiker (trög, seg - Kronblom)
Jorden Svart galla Melankoliker(deprimerad)
Luften Blodet Sangviniker(optimist,livlig)
Med detta facit i handen är det lättare att förstå ordspråket "Att vara vid sina sunda vätskor"
