Det har ju varit försäljning av majblommor i detta hus, lördag och söndag ägnades åt detta. I år var det endast 3:orna som fick sälja, ett bra drag faktiskt. Båda mina söner ville ha varsin väska trots att de aldrig sålt förut, undertecknad försökte få dem att dela på en väska så att det inte skulle kännas för svårt denna första gång. Men nej, varsin skulle det vara och det förvånade mig inte heller, de ska ha varsit i det mesta. Det är en jättefin ljusgrön väska med axelband som går att lossa med kardborre och dragkedja så nog förstår jag att väskan hägrade. Nå, de sålde slut på sina blommor båda två! Det var två mycket stolta men trötta herrar som åkte till skolan idag. : Vi får behålla väskan, tjohoo.
Jag är så stolt över hur de kämpat!
Jag har följt med dom in till sta´n eftersom de hade några klasskamrater i närheten där vi bor som redan traskat runt. Vi koncentrerade oss på hyreshusen, det blev trappor upp och trappor ned, gratis träning för hela kroppen..men roligt!
Det finns en och annan som tycker att de skulle gjort det hela själva, att jag inte skulle följt med. Det struntar jag faktiskt i, de är mina söner, vi bor på landet, de är inte vana att vandra själva i sta´n. Dessutom vet man aldrig vilket bemötande de får eller vad som finns på andra sidan dörren.
Vi råkade ut för många olika hundar; snälla, skällande, stora och små. Det kändes tryggt för både dom och mig att jag var med, speciellt sedan E har epilepsi och R är jätterädd för hundar.
Nog hinner de traska iväg i livet på egen hand utan mig, det gäller att de är trygga i sig själva!!
Kanske kan det vara en önskan om att de gjort detsamma för sina barn när de var små som gör sig påmind när dessa kommentarer slinker ut.
Ha en skön måndag <3<3
