2010-07-30

Naturlig psykologi

Vad har vi haft för en sommar i år?? Ställer mig den frågan varannan dag, det har varit en riktig åsksommar i år. Platsen vi bor på verkar vara en idyllisk plats för åskan att hälsa på. Varannan morgon har man väckts av rejäla åskknallar. Varför är frågan jag ställer. Är det för att jag är blixträdd som den kommer så ofta, någon slags psykologisk övervinnelse på naturligt plan? Vill ju inte visa mina söner att jag är rädd så att de också ska bli det, det är ju inte så bra. Imorse var inget undantag från denna förekommelse, enda skillnaden var att den var betydligt närmare och stannande längre än brukligt. På något vis tycker jag ändå att den är kontrollerad, inte sådär dramatiskt forcerande som den kan vara, det är nästan som om någon håller i trådarna och släpper iväg "liite lagom" åska och blixt, bara för att jag ska kunna bearbeta min egen rädsla.
En sak är dock säker, jag längtar till sommaren är slut, inte för att jag inte tycker om sommaren men jag är less på åskan! Varannan dags åska är mer än nog! Och med dagens bravad så är det två dagar på raken! Fördelen som jag känner det från morgonens dunder är att jag är inte lika rädd, rösten går inte upp i falsett lika fort när jag pratar och ser blixten rusa på himlen.

Från det ena till det andra så ska vi åka iväg på en trevlig tur imorgon, vi ska hälsa på farmor och farfar i deras stuga cirka 13 mil inåt landet, en resa på nästan två timmar, det är bara till att hoppas att det inte är alltför varmt imorgon annars blir det inte kul för Herr R som har tendens till åksjuk.

Ha en bra kväll alla.