I år är det första gången som mina söner ska sälja majblommor, gissa om de är exalterade för detta. Dock är det lite olika grejor som drar, R vill ha 10% av försäljningen och E är ute efter den snygga väskan som blommorna ligger i. De är vackert rosa i år, riktigt snygga.
Idag ska R troligtvis få starkare glasögon. Det är 1½ år sedan han fick dem. Han har stora problem med sina ögon, det kliar och det gör ont. Trodde först att det var något allergiskt men efter ett besök hos ögon på sjukhuset så verkar det som om han behöver starkare styrka på glasen, det var inget allergiskt. Hoppas det är sant, för det är verkligen jobbigt för honom.
Själva ögonundersökningen på ögon var ju ett kapitel för sig. Den kvinnliga läkaren var inte otrevlig i den rätta bemärkelsen men ändå kom det små loppor ur munnen. R hade fått droppar i ögonen som vidgade pupillerna, vilket gör att det smärtar när ljuset far i ögonen. Han sitter mot en apparat där hakan och pannan vilar mot varsit skydd medan blicken ska hållas rakt fram. När läkaren från sin sida för en lampa mot ögonen säger R
- Aj aj, det gör ont, jag blir blind!
- Nej det gör inte ont, du blir inte blind. Svaret kommer lätt tillrättavisande.
Nej man blir inte blind av detta, men hans pupiller är supervidgade för att hon ska kunna se bättre, man är ljuskänslig efter dessa droppar. Att säga till ett barn att det inte gör ont eller att det känns konstigt är opsykologiskt. Han upplevde så, det var hans känslor. Hon tog ifrån honom det han upplevde.
Jag kanske överreagerar över detta, men jag kan ge mig den på att hade skon suttit på den andra foten så hade hon sannerligen klagat över samma sak!
