Ibland behöver vi människor påminnelser om hur bra vi har det och att vi ska vara tacksamma för att vi lever. Tänk att kunna stiga upp ur sängen utan att behöva tänka på varje rörselse vi gör, eller att kunna lyfta armen utan problem, se allting som händer runt omkring oss, höra ljuden, att kunna gå dit vi vill utan hjälp. Att utan problem kunna gå på toaletten och göra det vi ska utan hjälp. Allting vi gör sker per automatik, ingenting vi tänker på om inte något händer som gör oss påminda om detta. Det behöver naturligtvis inte vara de allra värsta olyckor men ändå tillräckligt för att vi ska få en eftertanke.
Jag försöker så ofta det går att vara tacksam för detta.
För nästan två veckor sedan (imorgon är det två veckor sedan) fick jag ett hematom i vaden på mitt högra ben (en bristning i blodkärlet), det brände till något otroligt, först såg jag ingenting men sedan tornade ett rejält blåmärke fram och jag kände en hårt knut. Ingenting att oroa sig för tänkte jag, inte första gången, det går över. Sedan några cm nedanför, fortfarande på vaden så kom ett litet mindre blåmärke..en till bristning.
Det gick inte så bra att röra sig på samma sätt, visst kunde jag gå och stå men det gjorde ont att stå still en längre stund, ville mest sitta och hålla upp benet, det tryckte ned mot vristen och över höger lår, som ett band runt hela låret. Berättade ju tidigare att jag uppsökte en läkare på akuten som inte var speciellt tillitsfull.
Smörjde med Hirudoid som alltid men det blev inte alls bättre, kunde inte spela fotboll med mina söner, något som vi brukar göra, spela tennis gick också knaggligt, det var ett haltande efter bollen, skulle haft en kamera "fniss".
Vändpunkten kom igår, ringde till akuten igen och fick prata med en underbar sköterska som verkligen tog sig tid att förklara hur dessa bristningar ser ut (generellt) finns ju alltid avvikelser. När ett blodkärl brister (hematom), uppstår det automatiskt inflammation. - DET visste jag inte alls. Inflammationen gör automatiskt att det gör ont och trycket i benet kommer ju av naturliga skäl av tyngdlagen att trycket går nedåt. Benen bär ju mycket när man står och går. Hon undrade om jag använt något smärtstillande gel till platserna som ömmar. Nej det har jag aldrig gjort, ingen har nämnt detta tidigare. Hon nämnde några och med dessa namn så åkte jag in till stan med mina söner. Förhörde mig vilken som var bäst och om det var några problem att smörja när man använt Hirudoid redan. Inga som helst problem blev svaret. Valet föll på Orudis. Smörjde första gången igår eftermiddag och för första gången på fyra nätter har jag sovit utan kudde under knät!! Woohoo vilken lycka. Har också smörjt nu på morgonen så idag hinner jag smörja en eller två gånger till..
Vilken lycka att ha ben som fungerar som de ska, att kunna springa runt utan att ha ont, att kunna traska runt och köra bil utan besvär.. Tack gode gud för en kropp som fungerar som vanligt igen!
Det finns så oändligt mycket att vara tacksam för. Var rädd om ER!!
