Jag undrar om undertecknad fått ett uppdrag av sönerna, ett uppdrag inför det kommande året? Mina ljuvliga, underbara söner vill nämligen att deras mor ska gifta sig med en man och skaffa dem syskon! Ett verkligen tufft uppdrag i sig. Att hitta en pålitlig man i dagens samhälle är inte lätt, speciellt inte när jag inte alls är ute på vare sig galej eller annat! Visst skulle det vara skönt att ha någon vid sin sida ibland det ska inte stickas under stolen men så tittar jag på mina söner och blir så nöjd med tillvaron. Var skulle jag hitta en partner? Området där vi bor på har inte så stort utbud att välja på, det är ingen chans att man skulle "snubbla" över någon på väg till postlådan, inte heller "stöta ihop" i trappan..nej då får det nog bli tack vare högre makters inblandning "ler"
Å andra sidan har jag inte gett upp om kärleken den är bara liksom satt på viloläge.
Kärlek är något fint och speciellt, det gäller att vara rädd om den. Det finns inget vackrare än att se äldre människor hålla handen när de är tillsammans, tänk de som varit gifta i 40 - 60 år. Hur mycket har inte passerat under dessa broar, både på gott och ont. Hur man kämpat för att hålla relationen vid liv. Många tårar, skratt, tandagnisslan och lycka. Visst finns det relationer bland dessa äldre som gått helt åt skogen, relationer där paren skulle mått bättre av att gå skilda vägar vilket inte var vanligt. Den äldre generationen hade fått höra att man "bet ihop" och fick det att fungera! Idag är det i mitt tycke alltför lätt att skilja sig. När den rosa skimrande lyckan lagt sig och vardagen träder in med allt vad den vill säga; upptäcks felen och bristerna ordentligt. Ska tilläggas att det naturligtvis finns situationer där man MÅSTE gå skilda vägar för att må bra eller där andra aspekter är livsavgörande, men generellt är det som om man ger upp istället för att kämpa sig igenom svårigheterna.
En man att gifta sig med alltså, det är något som ligger i tankarna hos mina söner. Att få syskon blir lite värre det, inte biologiska för det är helt omöjligt eftersom jag inte längre kan få barn..
Hur ska då brölloppet se ut? Är ju en riktig romantiker mitt i allt så önskan är väl att min far skulle föra mig till altaret den dagen, huru det nu blir möjligt. Stort eller litet? Mmm lagom med de närmsta och vänner. Hur brudklänningen ska se ut? DET har jag inte funderat ut. Här tog det stopp "skrattar" tillika gäller tårtan. Får återkomma till detta ämne.
För att återgå till vardagen så börjar sönerna skolan på tisdag, den tionde januari, vilket är annorlunda för det brukar alltid vara måndagen efter all ledighet, men inte denna gång. Ska bli skönt för dem att starta om igen för hur skönt det än varit med ledigheten så blir man less och för min del underlättar det studierna lite grand. Ha det nu så gott alla och sköt om ER ♥♥
Du ska ut o nätdejta! Absolut! Hade internet funnits då jag var singel hade jag varit den första att prova. Jag har otaliga vänner och släktingar som träffat sina partners på en dejtingsajt och som är hur lyckliga som helst. Man har möjlighet att lära känna varandra på ett helt nytt sätt! Satsa och vinn säger jag bara! Och stort lycka till!
SvaraRaderaKram från pörtet
Jag håller till viss del med Paula, för jag har testat och en gång resulterade det i ett förhållande som varade 5 år....men man får vara försiktig och sålla...
SvaraRaderaJag längtar också efter ett förhållande, nån som finns där, som man kan prata med när man kommer hem, värmen, tryggheten, kärleken....
Tror jag ska testa nätet igen :-)
Kram på dig, fina...
Nätdejta kan nog vara ett vettigt alternativ OM du nu vill eller är redo.
SvaraRaderaMed tanke på att du läser på distans, bor i ett generationsboende (om jag förstått det rätt) och inte är på galej så minskar kontaktvägarna. Kanske behovet också...
Själv är jag inte en person som skulle ut och jaga om det blev aktuellt men samtidigt så är kärleken trevlig! Två fina pojkar har du redan och det kan väl räcka mer än väl;-)
Kram
Paula : Nätdejta? Haha ja nog verkar det alternativet det enda möjliga utifrån situationen just nu, men inget jag funderat över..verkar aningen krångligt.
SvaraRaderaVisst får man lära känna på ett annat sätt. Får ta det under funderation "ler"
Kram! ♥
Mia: Det är sant att man ska vara försiktig, det är ju dessutom inte bara migsjälv ansvaret ligger för utan mina söner, när man dejtar över nätet så vet man ju inte vem personen är på en gång. Lättare att "förställa sig"..
SvaraRaderaDet kan jag också sakna, att "någon" finns där och lyssnar. Å andra sidan har jag en god lyssnare i mina föräldrar och ljuvliga söner..
Kram♥
Znogge : Det är många som djetar över nätet och i många fall så blir det lyckat och andra gånger inte. Jag har inte själv tänkt i dessa banor, verkar krångligt på ett sätt. Å andra sidan är det kanske det enda vettiga alternativet att träffa någon "ler"
SvaraRaderaStudierna tar mycket tid och jag har två underbara söner som kräver sitt. Vi lever generations-boende med mina föräldrar, du har helt sant. Det var en bra fråga du ställde - Är jag REDO och VILL jag ha en ny relation? Ett svar som man inte hittar på en gång. En del av mig är redo, en annan är så nöjd så men för pojkarnas skull vore det bra med en manlig förebild förutom deras fantastiska morfar..
Kram♥
Hur som helst så tror jag inte man ska kasta sig in i något. Man ser ibland folk som separerar och några veckor senare är de ute på krogen. Naturligtvis är det upp till var och en men mig hade det inte passat!
SvaraRaderaLycka till om det blir dags ;-)
Znogge : Ibland kan man verkligen tänka - Har du inte lite väl bråttom? När en relation är slut och en annan påbörjas strax efteråt.
SvaraRaderaJag är inte en person som kastar mig in i något nytt fort, har jag varit ensam i 10 år så klarar jag mig nog lite till =) Är ju dessutom lite av en ensamvarg som trivs att vara ensam "ler" Tack för omtanken dock