Igår skulle min älskade morfar ha fyllt år om han levat. Han skulle ha blivit 100 år.
Det gick alldeles för fort när han lämnade oss. Visst hade han remautism och synen hade försvunnit efter långvarig starr, trots detta var han alltid positiv. Min morfar skällde aldrig, höjde aldrig rösten. En blick räckte så visste man att man gjort något fel. Min morfar. Du finns föralltid i våra hjärtan ♥♥
Kanske sitter du däruppe och snidar på vackra träföremål som du alltid gjorde hemma..
Älskar dig!
Ha det mina vänner!
Hej! Den där fén du pratar om kan du skicka hit ner när hon är klar hos dig, tycker det går såå långsamt med smältningen här!
SvaraRaderaKramen
Paula:
SvaraRaderaSkickar henne med exxpressfart =)
Kram!
Jag har mina aningar ;-)
SvaraRaderaJag är fullständigt övertygad att alla uppe i mormor- och morfarshimmlen ser oss som lever jordelivet :).....och såklart farmor/farfar också! Jo den sista boken jag skrev om är en psykologisk thriller, läs den om du gillar sådana böcker! Kram Carina
SvaraRaderaEn fin beskrivning av våren :)
SvaraRaderaMan saknar sina nära och kära, men jag tror absolut att de har det bra i himlen.
Ha en fin kväll
Kram
Godmorgon vännen, ja det droppar & drippar och om dagen idag strålar det ordentligt, solglasögon ett måste redan på morgonen när man körde hemifrån :-)
SvaraRaderaHa det! Kram!