En häxa är en person som tros ha övernaturliga och magiska krafter. Magi finns i olika trossystem runt om i världen men i olika grader.
I västvärlden var en häxa i folktron en trollkunnig kvinna, den manliga motsvarigheten kallades trollkarl.
En häxa eller trollkarl hade enligt kyrkan lagt sitt liv i händerna på satan och besökte honom och i gengäld fick de lära sig magi av honom. Som hjälp hade de bl.a, en trollstav och trollformel.
En häxa kunde få kor att sluta ge mjölk, ge missväxt, kasta besvärjelser, förvandlas till djur och bota.
Under vissa perioder såg samhället, framförallt kyrkan häxor som ett hot. I dessa tidsperioder förföljdes häxor, s.k. häxjakt.
Andra som även föll inom denna kategori var kloka gummor och kloka gubbar. En klok gumma ansågs kunna hjälpa och bota de sjuka. En annan benämning på häxa är "trollkvinna" och "skogsvidja". Skogsvidja står för jättinnan Skade.
Häxprocessen
Den traditionella häxan i Europa var en fattig gammal kvinna. Dock kunde även unga kvinnor, förmögna kvinnor och män anklagas. Det var mest kvinnor som anklagades men det finns en liten del män bland de anklagade i häxprocessen. På Island och i Finland var rent av de flesta häxor män.
Här nedan följer årtal inom häxjakten :
- År 506 - alla trolldomscöcker i Frankrike skulle brännas.
- 790-99 - Karl den store kungjorde att siare, spåmän och besvärjare skulle bli kyrkans slavar.
Trots detta påstående förföljde inte den kristna kyrkan häxor ännu. Den systematiska häxjakten i stor skala förekom inte förrän på 1400-talet, då de startade i Frankrike och Schweiz.
- År 1222 - första rapporter om djävulsdyrkan och häxsabbater från Frankrike
- År 1398 - Parisuniversitetet definierade att djävulspakt var en förutsättning för trolldom och vidskepelse. (Kvardröjande dyrkan av hedniska gudar var personligt kätteri)
- År 1428 - Första häxhysteri i Valais i Savoyen ( häxprocessen i Valais)
- År 1484 - Häxjakten godkänds offentligt av kyrkan
- År 1487 - Utgivningen av en bok, Malleus Maleficarum eller Häxhammaren, hur en häxprocess ska utföras. Den skrevs av två dominikanska inkvisatorer, Jacob Sprenger och Heinrich Kramer. Det är den mest inflytelserika instruktionsboken för häxjakt. Den användes inom både protestantiska och katolska områden. Boken beskriver hur bekännelser skall tvingas fram, i vilken ordning tortyr och utfrågning ska användas och rödglödgat järn rekommenderas som hjälpmedel.
Häxjakten nådde sin höjdpunkt under de femtion åren mellan 1580 och 1630. Efter 1600- talets mitt blev det färre och färre och alltfler anklagade frikändes. Enstaka domar förekom under 1700-talet och det sista fallet uppges ha inträffat 1811.
Fy för att vara läkemedels kunning eller synsk under denna tid! Det har alltid funnits utrensning av vissa folkgrupper. Att det okända alltid ska vara så skrämmande. Okunskap i händerna på personer som har talets gåva är inte alls bra. Det är rent av det värsta som finns.
Och barnen tog man till hjälp för att sätta dit kvinnorna... Usch och fy!
SvaraRaderaKram
Intressant läsning..
SvaraRaderaoch om hur kyrkan förr ansåg kvinnor som häxor av olika anledningar.
och häxbålen och häxjakten är en mörk historia i Europa.
Ja, att vara läkemedelskunning och synsk under denna tid var farligt.
Och ja, det är konstigt att det okända ofta ska vara så skrämmande.
och håller med om att okunskap i händerna på personer som har talets gåva är inte bra,
och kan ställa till med en hel del elände
jätte-intressant inlägg
kram