Det hör verkligen inte till varje dag att få besök av polisen, och definitivt inte av narkotika polisen! Vad i hela friden har nu hänt undrar ni säkert. Jo för att göra en lång historia kort så är fallet detta.
Vi har en massa sköna kissekatter som kilar omkring på våran tomt och det är inte alls dumt för de fångar alla eventuella råttor och annat smått. Jag berättade ju tidigare om en svart katt som bar omkring på sina kattungar över våran gård förra veckan. Nu har vi blibit lite smått fundersamma över vem som äger denna katt, den är fin så någon vildkatt är det inte men hennes ungar kommer att bli det, det är någon som äger den men vi vet inte vem. Mamma ringde till polisen för att fråga vad man gör i denna situation, någon skulle ringa upp som var mer insatt på detta ärende och från vårat polisområde.
Så när jag kom hem efter att ha gjort ett snabbt inköp på våran lokala affär så stod det en snygg volvo av ny modell på uppfarten, sönerna och mormor och morfar stod på gården och pratade med två män och det visade sig att de kommit för kattens skull. De var civilklädda poliser från narkotikaroteln. Jag kunde inte låta bli att fråga hur det kom sig att narkotikaroteln tagit hand om detta.
- De andra hade inte tid löd svaret.
- Måste ju vara ett trevligt avbrott att handskas med katter istället för tunga droger kontrade jag hastigt med och fick ett brett leende till svars samtidigt som den ene polisen nickade med huvudet.
Mina söner var eld och lågor över att ha fått träffa civilpoliser så nu har de ytterligare något spännande att berätta..
